Kvällens cykeltur med Åre Bergscyklister var en runda i minnenas allé
1996 grundades Åre Bergscyklister för att formellt kunna ansöka att arrangera VM i Mountainbike 1999. En fantastisk historia som med största sannolikhet inte skulle ha kunnat vara möjlig idag. Snacka om entusiaster!
Många av de som var aktiva världscyklister på 90-talet och var med och tävlade på VM undrar idag hur de egentligen kunde ta sig ned för fjällsluttningarna med den utrustning som de då hade. Jag har sett cyklister som återvänt till tävlingsbackarna i Åre och bara skakat på huvudet åt skrattat åt sig själva. "Hur tog vi oss ned för det här med de cyklar vi då hade ... hahaha"
Under kvällens cykeltur med klubben letade vi upp delar av de gamla stigarna och provade att cykla. Dock lät vi bli de värsta utförslöporna. Många av dåtidens tävlingsbanor har försvunnit. Dels för att de blivit omoderna i sin konstruktion men också för att det byggts skidbackar, vägar och diverse annat som gjort att de plockats bort. Vissa partier hittade vi trots allt. Ibland med goda resultat men ibland med resultatet att vi tvingades att bära cyklar, klättra över vajrar och under nät och annat som var i vägen. Trots allt var det roligt att leta efter de gamla stigarna. "Det är som en expedition", som nån i gänget uttryckte sig!
Jörgen Lindman som var mycket inblandad i tävlingarna 1999 berättade om vissa partier av stigarna där vi cyklade och vi fick också höra historier om en del tänkta stigar som aldrig blev av, och det kanske var tur det! Det lär ha funnits planer på att dra en av cross country banorna inomhus genom ett av byns hotell, men den planen grusades, berättar Jörgen.
Idag grävs de flesta nya leder med grävmaskiner och det är väldigt noga uträknat var man lägger dräneringar, vilket material man använder i leden, att material runt leden återställs mm. Riktigt så gick det inte till på 90-talet. Hade ledbyggaren en röjsåg och en motorsåg till hands var han nöjd. Man röjde väg och resten fick cyklisterna i princip själva sköta. Var det någon farlig avsats bredvid stigen fanns ju alltid slalomklubbens förråd med nät och annat som provisoriskt kunde hängas upp och i bästa fall fånga åkarna innan de störtade utför stupet. Allt var inte bättre förr!
Text & foto: Ola Rockberg
Comentários