Det enda laviner är intresserade av är hur mycket vi väger. De struntar helt och hållet i vilken kunskap vi har!
Det går mängder av laviner på Åreskutan varje vinter. Det är inte ett dugg farligt för människor ... om de inte är i närheten! Snö, lera, stenar, vatten rasar utför Åreskutans sluttningar. Det har alltid varit så och kommer troligtvis att vara så många år framöver. Se bara till att vara smart nog att inte stå i vägen, oavsett årstid. Tänk!
Att åka skidor med lavinsäck med sond, tranceiver och spade i har blivit ett vanligt inslag i skidkulturen på Åreskutan. Hjälm till cyklingen. Bilbälte till bilkörningen och flytväst till båtåkandet är också tydliga inslag i vår svenska kultur. Vi känner oss säkra tack vare bra hjälpmedel. Ju fler prylar som hjälper oss desto bättre. Det är skönt att slippa tänka.
För många år sedan åkte jag en hel del skidor med en skidåkare som gillade att prova nya saker på skidorna. Gärna sådant som var lite spektakulärt och vågat, kanske till och med farligt ibland. Prova nya tricks i parken, droppa nya ställen och ta lite extra fart. En mycket duktig skidåkare som verkligen utvecklade sin skidåkning tack var sin orädda inställning. Imponerande skidåkare. Jag funderade ofta på hur det kunde komma sig att han vågade tänja sina gränser så pass mycket. Hur kunde han vara så orädd medan vi andra var mer eftertänksamma. Visserligen kom det med ett pris för honom. Det blev en och annan vurpa som gjorde mycket ont och som orsakade skador på både utrustning och kropp.
En dag när vi satt och knäppte på oss pjäxorna i värmestugan på morgonen hörde jag från hans hörn av rummet: Jävlar, jag har glömt hjälmen. Då kan jag inte satsa något idag, hojtade han barskt till! Jag kunde se hur flera av oss andra lyfte lite på ögonbrynen och tänkte: Vad skönt, då kanske han tänker efter och åker lite lagom hårt i hoppen idag. Glöm hjälmen lite oftare är du snäll, tänkte vi alla. Ibland är det bättre att tänka än att lita blint på hjälpmedlen eller skyddsutrustningen.
Laviner är iskalla, i flera bemärkelser. De är helt känslolösa till skillnad från oss människor. Vi har en jättestor fördel över laviner. Vi har känslor, kan tänka och har förmåga att dra olika slutsatser beroende på situation. Lavinen är som en lysknapp - på eller av. Människan är mer som en dimmer. Vi är inte bara på eller av. Vi är förutseende. Vi är nyanserade. Vi kan räkna ut saker innan de har hänt. Vi kan förstå sammanhang och dra slutsatser som är mycket komplexa. Vi kan faktiskt undvika lavinen med ren tankekraft så den inte begraver oss.
När jag passerar en kraftigt trafikerad väg brukar jag se mig för innan jag går över. Jag vill inte att det ska komma en bil och köra på mig när jag kliver ut i vägen. Jag stannar och spanar ut på den farliga vägen. Vilka tecken på fara reagerar jag på innan jag kliver ut i vägen. Ser jag någon bil? Hör jag någon bil? Åkte det nyss förbi en bil? Är det halt så bilarna har svårt att stanna? Hur är sikten för bilisterna? Hur fort får de köra - alltså hur mycket tid behöver jag för att komma över? Brukar det vara många bilar här? Är det röd gubbe? Vi kan faktiskt undvika bilarna med ren tankekraft så vi inte blir påkörda.
När vi som mest tror att vårt sunda förnuft, våra känslor och våra andra mänskliga attribut är en fördel i förhållande till lavinen kan det visa sig att våra känslor faktiskt visar sig vara en stor nackdel i matchen om överlevnad. Människor i grupp gör konstiga saker. Det gör inte laviner. Lavinens agerande påverkas inte av att de helt plötsligt blir fler. Laviner är iskalla. Det är inte människan, och det kan i vissa fall göra att lavinen vinner.
Text & Foto: Ola Rockberg