En stilla dag i västjämtland på fjället Välliste 1025 möh.
1938 startade Torsten Boberg skidorten Trillevallen genom att bygga ett högfjällshotell. Skidområdet var länge känt för sina spektakulära släpliftar som bestod av en bygel som gick upp och en som gick ned. Precis som en kabinbana alltså. I början användes poletter för att starta maskineriet. Det innebar att man fick åka skidor med fickorna fulla av poletter. En polett skulle petas in i ett inkast varje gång man skulle upp med liften.
Det liftarna till sin död kunde stoltsera med var att de troligtvis var världens snabbaste släpliftar. De drog igång med ett så kraftigt ryck att mössan nästan trillade av. Sedan bar det av i ilfart uppför fjällsidan. Liftåkningen uppför gick nästan snabbare än skidåkningen utför.
Jag kan till stor del tacka Trillevallens skidområde för min långa skidlärarkarriär. Här tillbringade jag många helger och skollov under 70-talet i min ungdom. Familjen hade vinterstuga i Ottsjö. Mina föräldrar stoppade en påse mackor i min ena jackficka och tio kronor i andra fickan och skjutsade mig och någon kompis till Trillevallen på morgonen. Sedan kom de och hämtade oss när liftarna stängde. Tio spänn och en påse mackor räckte räckte långt på den tiden.
Tian använde vi till att köpa varm choklad för i Trillestugan. Dåtidens fik som låg mitt i backen. Hade vi spenderat flera kronor i fiket tyckte vi att vi hade pungat ut med så mycket kosing att vi fick sitta vid ett av fikets bord och käka våra medhavda mackor.
Skidåkningen i Trillevallen har alltid erbjudit mycket varierad åkning med pistade backar, offpist och skogsåkning. All skidåkning är mycket lätt att komma åt från liftarna. Fjället lockar till mycket lek på skidorna. Jag tror att den här varierade skidåkningen lade en mycket bra grund i min åkteknik och var väldigt gynnsam när jag sedan i början på 80-talet började min skidlärarutbildning.
Utsikten från toppen på av Välliste är storslagen. En 360-graders vy med fjäll runt om. Åreskutan siktar man norrut. Från liftens avstigning är det enkelt att skråa ut åt ena eller andra hållet för att komma åt lite orörd snö och för att helt enkelt få njuta av lugnet på en jämtländsk fjälltopp i sin ensamhet. Kanske titta på renar som nyfiket också betraktar dig.
Text & Foto: Ola Rockberg