Trillevallen

En skiddag bland konstverk av is och snö!

Skidåkningen börjar på över 700 möh. Du kör bilen upp till foten av fjället och parkerar precis bredvid lift, skidshop och restaurang. Jag kan faktiskt inte komma på någon annan skidort i Sverige som startar sin skidåkning så högt över havet. Kan du?

När det är minus 20 grader i Åre är det perfekt att åka upp till Trillevallen vid foten av fjället Välliste och köra en skiddag där. Höjden över havet och sydläget gör att det blir lite varmare vid parkeringen och liftens dalstation.

Släpliftar och stolliftar och kanske världens enda skidkarusell för barnen.

Vackert frostiga formationer av nedisningen. Träd, stolpar och vajrar är alla täckta av den tunga isen. Ett skådespel. Naturens egen konstutställning.

Från toppen på Välliste är det 360 graders utsikt. Mot norr skådar vi Åreskutan och åt andra hållet ser vi de härliga skidnedfarterna, restaurangen, folklivet och vägen upp mot skidanläggningen. Idag var det precis lagom mycket folk på både parkering och i skidsystemet.

Solen sken mot en klarblå himmel hela dagen men den här tiden på året kommer den inte speciellt högt upp över horisonten. Den låga solen skapar en grann panoramavy med långa slingrande skuggor mot den vita snön och solskenet blir behagligt gyllenbrunt när det silar genom molnen.

Magnus Noppa hittar snö i en ravin vid sidan av den pistade backen.

Jag har åkt skidor i Trillevallen sedan början på 70-talet och det finns många spännande berättelser kring den här mysiga skidanläggningen. Jag träffade en gammal bekant som varit med länge på Välliste och jag hörde av platschefen, Cecilia Lind, idag att han förväntas vara kvar i många år till. Trillegubben har, i flera olika skepnader, varit en vägvisare på fjället i väldigt många år.

Förr i tiden när det var rumsrent att bjuda på snus låg det ett par snusdosor i lådan på hans mage och på en skylt stod det: "Varsågod, ta en trilleprilla!"

Det här huset var dåtidens backrestaurang. Här har jag inmundigat många mackor och varm choklad. Jag kommer ihåg att ytterdörren var svårstängd. Den blåste upp i vintervindarna. För att råda bot på det bands ett snöre på insidan dörren som sedan drogs längs ögglor i taket och i andra änden fästes en stor platshink med vikter i. Den hinken fungerade som motvikt och åkte upp och ned varje gång någon öppnade dörren. Vikten gjorde att ytterdörren stängdes automatiskt. En av många finurliga uppfinningar i 70-talets Trillevallen.

Idag är skidshopen på parkeringen värd ett besök. I affären håller Patrik Attskog ordning på verksamheten. På väggen till butiken sitter en modern skylt där det står Ski Dad, som Patrik kallas. Har du inget annat ärende in dit kan du alltid gå in och fråga varför han kallas Ski Dad. Hälsa från mig!

Text & Foto: Ola Rockberg www.olarockberg.se

www.privateskiinstructor.se