Storm i Bohuslän

Nu har det blåst kraftigt en hel vecka längs kusten.

Vattnet är ovanligt högt för att vara mitt i sommaren och vågorna slår in över klippor som i regel är torrlagda den här tiden på året.

Det är ett speciellt skådespel att se båtarna som dansar vid bryggan. De följer havets rytmer och åker med de karga vågorna som smyger in under bryggorna och greppar tag i stäven. Vågorna bestämmer takten och båtarna följer lydigt med i rörelserna. Ibland vill båtarna annat, rycker till och blir lite bångstyriga men havets krafter fångar snabbt in båten som återigen välvilligt guppar med i vattnets förutbestämda skvalp.

Badplatsen med trampolinen får kontinuerliga kallsupar när vattnet skummas och trycks upp längs klipporna. De annars så vänligt varma och runda klipporna har bytt till en mer ilsken karaktär. Inte helt lättbadat i stormen och vågorna. Vattnet reser sig från havet, kastar sig upp över trampolin, klippor och stegar för att sedan sakta rinna tillbaka i havet. Om och om igen sköljer vattnet över granitklipporna.

När jag sitter hopkurad på bryggan mitt över viken och fotograferar kan jag samtidigt inte låta bli att låta mig vaggas in i det monotona mönster som vågorna skapar när de rytmiskt sköljer upp på land. Vågornas rörelser, vinden som viner runt öronen och havets kraftiga brus har en sorts dansant och rytmisk påverkan. Mitt i stormen blir det harmoniskt att sitta där med vågorna som skvätter på min rygg.

Båtägarna blir självfallet lite oroliga när båtarna kastas av och an i de höga vågorna. Det skapas rejäla krafter när vågorna tar tag i båtarna och rycker i förtöjningarna. Rycken känns tydligt i bryggan. Det är svårt att gå ut på bryggan. Det känns som om någon hela tiden trycker mig på sidan och vill knuffa mig i vattnet. Rejält spjärn med sulorna i bryggans brädor och hoppas att fötterna inte ska slinta på de blöta fläckarna. Små steg som gör att jag har fäste på bryggan längs hela promenaden.

Den lägre inre delen på bryggan blir aningen spännande att försöka ta sig förbi torrskodd. Titta på vågorna, försöka läsa av vattnet och sedan med raska steg hitta en lucka då inte vattnet sköljer över cementen på bryggan. Lite utmanande..

Vinden skapar vågor som lyfter och seglar över bryggorna. Ibland tar vinden i lite extra och slår sönder vågen och splittrar den i tusentals små droppar. Världens mäktigaste duschmunstycke.

En båt som väger ett ton med motor och utrustning kräver rejäl förtöjning när havet ilsknar till. Gummifjädrar, stålfjädrar och rejäla tampar. Helst överdimensionerat. Det blir många ryck i både båt och brygga under flera dagars stormande. Vill man som båtägare sova gott om natten gäller det att ha sett över sin utrustning.

Havet känns liksom vasst, kargt och lite spetsigt när vinden river i saltvattnet. De vita gässen biter ifrån och talar om för oss att stanna kvar på land.

För ca 30 år sedan när jag vindsurfade kommer jag ihåg att jag längtade till sommarens stormiga dagar. Jag lärde mig att läsa vågorna i vår vik. Jag lärde mig att tycka om de vita gässen som kom in från sydväst. Vid 6-7 m/s vaknade jag till liv. Då var vinden väl anpassad till den tidens vindsurfingbrädor. Det var värt att rigga seglet. När vinden ökade till runt 10 m/s var det utmanande och roligt att surfa. Jag bytte till ett mindre segel för att orka med krafterna och njöt av farten under fötterna på brädan. Vid ca 15 m/s var det svårt att orka med seglingen. När vinden hade nått den hastigheten kommer jag ihåg att de vita gässen splittrades handlöst i luften som om vinden slog ihjäl dem. Det var en signal att nu var det för kraftig vind för mig att surfa. Ett misstag i den vinden gjorde att vattnet blev hårt när man landade efter en rejäl luftfärd. Havet ville tala om att det var dags för mig att stanna kvar på landbacken.

Text & Foto: Ola Rockberg

www.olarockberg.se