En lugn och fridtull cykeltur runt Resö i början på juni.
På utsidan Resö mot havet stannade jag och pratade med en man som satt i sin badrock på en bänk och njöt av solnedgången. Han hade precis tagit sig ett kvällsdopp och sa att det var oväntat varmt i vattnet trots blåsten. Nu satt han och trivdes en stund i kvällssolen medan hans hund lekte på klipporna. Det var bara han och hans lilla hund där. Han gillade lugnet och att få vara ensam på stranden. Bästa årstiden enligt honom.
Det är en vacker blandning av byggnader på Resö. Ett antal äldre hus som påminner om svunna tider när fisket var stort på ön. Resö hade en stor fiskeflotta för ca hundra år sedan. Då var det 20-30 aktiva fiskebåtar. Nu hittar man bara en handfull verksamma fiskebåtar i hamnen.
De dyra nya fritidshusen ligger oftast närmast stranden. In mot mitten på ön hittar man några gårdar med djur. Det syns tydligt hur man förr i tiden byggde sina hus i skydd från havets hårda påfrestningar. Husen ligger listigt placerade vid sidan av åkrarna i skydd av bohusklippor och skog.
Kyrkvikens camping ligger på öns västra sida vackert belägen ut mot havet. Redan på 70-talet cyklade jag genom campingområdet, men då på min gamla rostiga damcykel med skranglig pakethållare. Det festliga är att det känns likadant att cykla där nu för tiden. Visst har campingen rustats genom åren men det är något speciellt med den mysiga känslan på campingen som gör att jag upplever historiens vingslag varje gång jag cyklar där.
Text & Foto: Ola Rockberg