Skidåkning i Italien - Arabba

Utsikten från vårt hotell över byn Arabba i de Italienska alperna. En pärla på 1602 meter över havet. En by med anor från 1600-talet som då var farlig att bo i pga av de höga bergen som orsakade laviner över hus och vägar. Läser man gamla texter kan man förstå hur viktigt det var att bunkra mat och andra förnödenher under snörika vintrar. Det hände allt som oftast att transportvägarna till och från Arabba var täckta av snö från laviner och då kunde byn vara isolerad i flera veckor.

De närliggande bergen är naturligtvis en av förutsättningarna för dagens skidindustri. Arabba ingår i det gigantiska skidområdet Dolomiti Superski med ca 450 sammanhängande liftar på ett liftkort. Skidområdet är uppbyggt runt berget Sella och skidåkare passerar genom flertalet byar på sin väg runt berget. På vissa ställen åker man skidor genom byarna och det känns ibland som man åker över privata trädgårdar.

Det gigantiska skidområdet är känt för dess enorma mängd restauranger, caféer och rifugios. En Rifugio är ett sorts bergshotell där vandrare, skidåkare och klättrare kan äta mat, övernatta eller helt enkelt få skydd vid dåligt väder. De ligger utspridda i Dolomiterna. Ibland nära liftar och preparerade backar och ibland långt från alla ära och redlighet. I regel väldigt hemtrevliga och gemytliga. De drivs vanligtvis av familjer och verksamheten kan ha gått i arv i många generationer. Vissa har anor från tiden långt före skidturismen då det handlade om att ge handelsresande mat och logi när de reste med hästransport. De är viktiga för kulturarvet i bergsområdena och de tillför en viktig ingrediens i det sociala livet.

En del skidåkare väljer att åka mellan dessa refugios och övernatta istället för att bo på ett och samma hotell under sin veckovistelse. Det går att ta sig runt hela berget Sella med lift och alpina skidor och ta in på olika refugios varje natt.

Den första liften i Arabba byggdes i slutet på 40-talet. När skidåkningen i området kraftigt växte fram på 60-70 talen förstod exploatörerna att de nordliga snörika sluttningarna runt byn var extra attraktiva med sina natursköna vindlingar där snön samlades. Idag ser man tydligt hur backarna dragits fram mellan de skarpa bergstopparna och hur vackert och effektivt de slingrar sig ned där snön samlats. Bergen, backarna och liftarna skapar konstverk när solen lyser upp det massiva skidområdet. Backarna och skidåkarna färdas som mjuka penseldrag genom naturen.

Arabba är ett ganska snösäkert skidområde. En av de mest snösäkra byarna i området Dolomiti Superski. Dels beroende på dess höjd över havet men också tack vare ett fantastiskt snökanonsystem. Redan första gången jag var här, i mitten på 90-talet, kommer jag ihåg att vi var oerhört imponerade att det fanns snökanoner på runt 2000 möh. Idag är det ett väldigt sofistikerat system med snötillverkning på närmare 2500 möh.

Arabba är en liten by med förhållandevis få restauranger och nästan inget nöjesliv. Många resebyråer skriver att det är hit de dedikerade skidåkarna reser. De som prioriterar skidåkningen framför nöjeslivet.

Personligen gillar jag att promenera runt i sådana här små byar och fotografera på de mindre bakgatorna och leta efter den genuina bykärnan med de historiska och kulturella byggnaderna. Det går att hitta spår efter byggnader som är flera hundra år gamla i Arabba. Den mest uppenbara gamla byggnaden är kyrkan som ligger precis mitt i byn.

Kyrkan är från 1600-talet och byggdes med spetsigt torn för att inte vinden eller de stora snömängderna skulle ta tag i kyrktornet och förstöra det. När man åker runt i byarna i Sella Ronda ser man att alla byar har kyrkor byggda på det här sättet. Alla kyrkor har också en central plats i byn för att de, förutom den religiösa betydelsen, också skulle fungera som landmärken. Tornen behövdes för att resande människor skulle kunna orientera sig mellan byarna.

Den högst belägna skidåkning i Dolomiti Superski ligger i direkt anslutning till Arabba och det är på glaciären Marmolada vars högsta topp ligger på 3342 möh. För att ta sig upp till glaciären åker du tre kabinbanor på raken från Malga Ciapela på 1446 möh upp till toppen Punta Rocca på 3269 möh. En spektakulär resa.

Från toppen Punta Rocca ned till Malga Ciapela är det ett ca 12 km långt åk och då pratar vi riktiga skidbackar, inte tråkiga transportsträckor. Åket börjar med svarta och röda backar längst uppe på glaciären och slingrar sig ned utför berget för att avslutas i skogen med blåa backar. Ett av de längsta sammanhängande åken i Alperna. Ett måste för skidentusiasten. Du passerar både en och två trevliga restauranger på vägen ned så det finns många tillfällen för trivsamma kaffepauser på nedfärden

När jag åker skidor i Dolomiti Superski gillar jag att göra avstickare från huvudlederna där de flesta människor åker. Det finns ett flertal fina små krokar man kan göra för att komma undan värsta trafiken. En av favoriterna är vid den lilla byn Colfosco. Här finns två hypermoderna stolliftar och två gondoler som tillsammans ligger inbäddade i ett ramverk av enormt branta och kraftfulla bergväggar. Egentligen bara några få backar men väl värt ett besök när du passerar här.

Kom ihåg två saker när du åker skidor i Dolomiterna. Nummer ett: Oavsett vilken by du befinner dig i så leta upp bakgatorna och smaka på kulturen och de historiska vingslagen. Titta och insup känslan. Det går inte att beskriva. Det måste upplevas. Tillåt dig själv att imponeras av de vackra gamla byggnaderna.

Nummer två: Stanna upp och blicka ut över de vackra bergen. Andas lugnt, prata inte, bara njut. Svep med blicken över topparna, molnen, klippformationerna och låt dig slukas upp av dess storhet. Jag lovar dig, du kommer att hänföras.

För att nå den innersta kärnan av njutning i Dolomiterna behöver du besöka de genuina caféerna och slå dig ned och betrakta folklivet. Du behöver ge dig själv tid att i lugn och ro sitta med en inhemsk bakelse och en kaffedryck och bara glädjas åt att se människorna runt omkring dig. När du går på gatorna är det viktigt att du stannar till och lever dig in i vardagen i byn. Barnen, hantverkarna och liftpersonalen. Alla är lika viktiga. En by är inte mer levande än dess människor och deras vardagsbestyr.

Jag åker till Arabba och Dolomiti Superski för att njuta av välpistade kilometerlånga backar, genuina byar med historiska och vackert kulturella byggnader samt ett rikt utbud av restauranger, caféer och spännande människor.

Text & Foto: Ola Rockberg

www.olarockberg.se