Medveten närvaro i fjällvärlden
Att träna på att göra ingenting är svårt. Föreställ dig att du ska tvinga dig själv att inte ha några tankar i huvudet. Det kräver övning. Du ska inte släppa in oönskade och frustrerande tankar i huvudet. Mängden tankar ska minimeras och du ska in i en egen tunnel av koncentration.
Bilderna i det här inlägget är från en och samma dimmiga och kylslagna cykeltur i Ullådalen en senhöst för ett par år sedan. När jag är ute och cyklar för mig själv i fjällen har det en rogivande effekt. Jag är bara där och då med min cykel, min kamera och naturen.
Att leta fotomotiv i naturen och att lugnt ta sig fram på stigar och vägar minimerar tänkandet och jag kan krypa in i min egna bubbla. Att låta bli att tänka helt och hållet är svårt. Vissa gånger tänker jag faktiskt mer än när jag sitter hemma men de absolut flesta gånger blir det mest fokus på att ta sig fram och att betrakta naturen. Det minimerar det aktiva tänkandet.
I början av cykelturen hänger ofta de gamla tankarna kvar men ju mer jag uppslukas av naturen och själva cyklandet desto mer faller jag in i ett läge utan oönskade tankar. Cyklandet, fotograferandet och naturupplevelsen tar över efter ett tag.
Ibland när jag tror mig ha hittat ett lämpligt fotomotiv kan jag bli sittande och vänta på ljuset, molnen eller nåt annat som ska infinna sig. Då fokuseras tankarna på enbart detta och inget annat existerar. Det är inte ens säkert att själva fotomotivet är överdrivet bra. Det är mer det att jag blir upptagen och det ockuperar tankarna.
Jag letar former, färger, mönster och ljus i naturen med kameran. Letandet i sig stänger ute andra tankar. Letandet skapar en fridfullhet.
Närvaron i nuet i naturen är viktig. Det är viktigare än att lyckas skapa bra bilder. Bilderna är i mångt och mycket en bieffekt av vistelsen i naturen. Relativt många gånger kommer jag hem utan bra bilder.
Jag tror också det fysiska cyklandet (som lika gärna kan vara skidåkning eller vandring) skapar ett lugn. Rörelse utan resultatinriktning eller exakt mål - rörelsen i sig.
Att röra sig, leta fotomotiv, inte prata med någon och umgås med naturen leder iväg onödiga tankar och lugnar ned kroppen.
Ibland undrar jag om fotograferandet bara är en ursäkt för att komma sig ut. Att bara gå ut på fjället och titta på motiv utan kamera kanske framstår som lite suspekt?
När jag redigerar bilder, för det gör jag rätt mycket, har det också en avspännande effekt. Dels för att jag då kan återskapa de bilder jag såg i naturen men också för att det stänger ute ovälkomna tankar.
Text & Bild: Ola Rockberg
Comments