Björnrike, Vemdalen, Storhogna, Klövsjö
Två skidorter i Jämtland och två i Härjedalen. Gemensamt liftkort, gemensam kultur och historia och gemensam känsla. Kring byarna Vemdalen och Klövsjö har det sedan 60-talet vuxit upp ett kluster av skidorter. Fjällområdet har en intressant historia som dagens invånare med all rätt är måna om att bevara. Det är inte riktigt sant att skidåkningen tog fart i det här området för bara drygt 60 år sedan, även om den moderna tappningen med liftar och ett medvetet byggande med turistisk inriktning startade då.
Gemensamt liftkort, gemensam kultur och historia och gemensam känsla
För över 100 år sedan tog sig folk till regionen med tåg från Sveg till Röjan station varifrån de sedan bussades vidare till Klövsjö. Det har också funnits järnvägsförbindeles till Vemdalen genom Hedebanan från Sveg. Skidlegenden Olle Rimfors (läs mer här) som bodde i Östersund är bland annat känd för att ha varit med och anlagt en mängd skidbackar runt om i Sverige. Han var runt i dessa områden redan på 30-talet och såg till att få igång byggandet av skidbackar.
Jag är uppvuxen i Jämtlandsfjällen och har jobbat med skidåkning i snart 40 år och har följt utvecklingen av skidområdena i Jämtland/Härjedalen sedan jag själv hade läderpjäxor med dubbla skosnören och skruvad stålkant på skidorna.
Under alla år jag jobbat med skidåkning har jag upplevt att de som bor i regionen kring Vemdalen/Klövsjö alltid haft en härligt patriotisk drivkraft som man nästan kunnat ta på när man varit här. Under 80/90-talen jobbade jag mycket med skidlärarutbildning åt både Friluftsfrämjandet och SLAO i alla dessa skidområden och det var alltid härligt att höra härjedalskan bland personalen i området. Jag tycker att jag fortfarande kan känna spår av det sanna Härjedalen när jag åker skidor här.
Trots att jag jobbar med skidåkning på heltid blir det skidåkning på semestern. Galet, ja kanske?! En gång skidåkare, alltid skidåkare. Några dagar på Hovde Hotell och skidåkning på alla fyra skidområden. Naturligtvis blev det också en kopp kaffe med gamle vapendragaren Palle Andersson som ansvarar för skidskola och aktiviteter på alla dessa skidområden sedan många år.
Det finns nåt familjärt och genuint som genomsyrar allt i den här skidregionen. Ja, jo, jag är väl medveten om att det byggs expressliftar, moderna restauranger, incheckning med hjälp av QR-koder och diverse andra nymodigheter. Men när jag tittar bakom detta hittar jag ändå spår av gamla tider och ett försök att behålla godbitar av den gamla kulturen. Olle Rimfors skulle inte ha varit helt besviken om han kunnat se det moderna Vemdalen ;-)
På väg till Björnrike. Är det semester så är det semester. Då tar man det lugnt och släpper fram gångtrafikanter på övergångsställena. Här har renarna gått i generationer. Det är deras passager. Dom kunde inte vet att vi skulle asfaltera vägar tvärs över deras domäner.
Björnrike ståtar med Sverige längsta expresslift som tar oss upp till två makalöst fina backar med ett par kilometers skidåkning. Björnrike överlag har flera väldigt långa och välpistade backar.
Klövsjö ligger inbäddat i kall fluffig nysnö och hela området erbjuder bra skidåkning hela dagen. Klövsjö/Storhogna är kanske Sveriges mest underskattade skidområde. Inte jättestort men en variation som få slår. De branta tuffa backarna i Klövsjö som varit värd för World Cup i storslalom å ena sidan och de lugna familjära backarna i Storhogna som verkligen andas svenska fjäll å andra sidan. Här trivs alla!
När du kommer till Storhogna får du inte stressa. Här är som gjort för att man ska ta ett extra andetag och lugna ned sig. Storhogna Höfjällshotell med spa, vinterträdgård, turåkning har en atmosfär av stillsamhet.
Eftermiddag i Storhogna och solen går ned i soldiset över den orörda och fridfulla fjällvärlden. Här är det lugnet och eftertanken som härskar. Fjällvärlden har en helande effekt.
Text & Foto. Ola Rockberg