Ett med naturen


Det finns ett antal teorier om att vi människor är ämnade för att vara i naturen. Det sägs att vi blir lugnare därför att vi på nåt sätt tillhör naturen mer än vad vi tillhör konstruerade landskap. En del företag erbjuder filosofiska promenader i tex botaniska trädgårdar där man undersöker vad som händer med våra tankar när vi promenerar. Anders Flyckt, Docent i psykologi på Mittuniversitetet, säger att det finns idéer om att vi blir lugnare och mår bättre om vi får vistas i naturen. Biofilihypotesen, kallas det.




Vissa vill även hävda att vi blir duktigare på att lösa problem när vi exponeras för naturen. Redan på 60-talet väcktes det tankar om att vi människor tillhör naturen och vi mår bättre om vi får känna tillhörighet till densamma. Att köpa hem blommor och att ha krukväxter inomhus sägs vara exempel på detta. Även dagsljus vill man påstå påverkar oss i samma positiva riktning som att vistas i naturen. På företag där det inte finns inslag av natur eller dagsljus vill de som förespråkar biofilihypotesen påstå att produktionen minskar.


Vi blir duktigare på att lösa problem när vi exponeras för naturen

Biofili - Vår koppling till naturen. Vi känner oss hemma i naturen och mår bra när vi får vara några timmar i naturliga miljöer. Många pratar om att de vill ut i naturen när de känner sig stressade för att kunna slappna av. Naturen har en märklig inverkan på oss. Naturfoto är en konstart i sig. Varför hänger vi upp bilder i våra hem föreställande natur? Har de en lugnande effekt måntro? Känner vi oss avslappnade när vi får se bilder på naturen?


Det finns en uppsjö av resor och aktiviteter där naturupplevelsen är av central roll och utgör ryggraden i aktiviteten. En skidsemester, vistas på lantstället, bärplockning är alla aktiviteter där själva naturen är en självklar del i hur vi upplever aktiviteten.




Naturen erbjuder ett lugn av flera anledningar till skillnad från vissa konstruerade miljöer, sägs det. En betydande faktor är att vi påverkas av ett begränsat antal intryck i naturen. Det är få skräninga ljud. Det är nästan inga överraskande moment. Det är relativt få färger. Det är i princip inga snabba rörelser, andra människor, bilar eller liknande som överraskar oss. Vi blir liksom infångade av naturen och känner oss välkomnade av omgivningarna.


Huruvida biofilihypotesen är vetenskapligt sann eller inte ska jag kanske låta vara osagt men det är onekligen intressant att fundera kring fenomenet eftersom jag levt nära naturen i snart 60 år och känt att det jag gjort i naturen har spelat stor roll för mig. Många gånger känner jag att jag en önskan att vilja ut en stund för att vistas i naturen. Det är svårt att förklara känslan. Det behöver inte vara långa stunder och det behöver inte vara kopplat till nåt konkret som ska hända. Det verkar som att vistelsen i naturen i sig är något önskvärt. Jag ger mig gärna ut i naturen med cykel, på promenader, eller med skidor.





Inför just den här kvällsskidturen på Välliste hade jag suttit hemma hela dagen och kände att det var dags att röra på sig. Naturen gjorde sig påmind. Trots dåligt väder med mycket vind, snöfall och ogästvänlig snö lockade naturen på nåt sätt. Jonas Brunnemyr kände samma sak så vi slog följa upp på toppen av fjället. En tur på skidorna har en mentalt rensande effekt. Det är är egentligen nåt mer än bara träningspasset när man knatar uppför eller skidåkningen när man åker utför. Det är en helhetsupplevelse som är starkt kopplad till miljön där jag befinner mig. Det är faktiskt riktigt skönt många gånger att få känna sig helt ensam med uppdragen huva när vinden viner och piskar på jackans tyg. Ingen telefon som stör, inga andra människor i närheten, bara ljudet från vinden. Även om det krävs kondition, balans i skidåkningen, förmåga att läsa färdvägen mm så känns turen avslappnad och ganska enkel i sin framtoning tack vare avsaknaden av onödiga intryck upplever jag.





Vid ett flertal tillfällen när jag är ute och rör mig i naturen kommer jag på bra lösningar på problem. Enda kruxet är att jag dessvärre också hinner glömma många av de fina tankarna eftersom det inte finns möjlighet att skriva ned det jag kommer på. För min del tror jag det är lite av charmen med idékläckandet. Skulle jag kunna skriva ned tankarna tog det säkert bort det spontana, avslappnade i hela upplevelsen och då skulle lösningarna nog inte dyka upp. Tankarna måste få komma spontant och jag får nog riskera att några bra idéer går förlorade på vägen.




Det är en helhetsupplevelse som är starkt kopplad till miljön där jag befinner mig





Många av mina fotografier som kommer till under vistelser i naturen är inte alls planerade. Fotografer brukar säga att bilden kommer till fotografen och det stämmer ofta när jag rör mig i naturliga miljöer utomhus. Helt plötsligt dyker bilden upp. Ibland dyker flera bilder upp och i vissa fall så många bilder att det blir till en hel berättelse.



Text & Foto: Ola Rockberg, www.olarockberg.se

169 views0 comments

Recent Posts

See All