Det ska vara vilsamt
För en gångs skull har jag tid att åka sträckan över Rödön mot Åre i lugnt tempo och titta efter trevliga ställen att stanna på för att fotografera. Under flera år har jag sneglat ut genom bilfönstret och sett många potentiella fotografier. Färden går längs Storsjöns strandkant och landskapet är vackert. Jag vill fånga den lugna vilsamma känslan landskapet bjuder på. Ibland när jag fotograferar fyller bilderna inga andra syften än att de ska vara vilsamma för ögonen att beskåda. Den här trakten inbjuder till just det.
När jag fotograferar vardagen i Åre känner jag ofta till motiven och vet deras historia. Längs vägen över Rödön mot Åre är det precis det motsatta. Jag har inte koll på något. Det enda syftet är att jag i lugn och ro vill stanna upp låta kamera svepa över naturen och stanna upp där det finns något vilsamt för ögonen. Motivet fångar min uppmärksamhet.
Färger och former attraherar. Ögonen stannar upp. Blicken får vila. Linjerna leder sinnena genom bilden. Det är vilsamt att följa mönstret.
Ibland är den eviga vilan motivet. Det är vilsamt med lugnet och utsikten.
Stillheten och enkla saker formar tillsammans ett lugnt intryck. Funderingar på vad motivet egentligen innehåller gör att jag slappnar av och står stilla en stund. Hjärnan går ned i varv - det blir vilsamt.
Höstens varma färger och sjöns blå yta blir färgkontraster som lugnar. Inga bilar på vägen där jag befinner mig. Inga båtar i sjön som rör upp vattnet. Hur länge kan jag stå vid vägkanten och låta det vilsamma tillståndet påverka mig?
Spår av mänsklig aktivitet men ingen rörelse eller direkt verksamhet. Få färger. En lugn söndag. Traktorn är parkerad. Troligtvis en vilsam eftermiddag på gården.
Skogen, speglingarna och det stilla vattnet fångar betraktarens uppmärksamhet. Naturen vilar och samlar kraft inför vintern. Trädstammarna agerar inåt. Löven är borta och det känns som de gått i ide och gör sig beredda på is och snö. Lite vila innan vintern.
I skogsbrynet och på kullen vilar den gamla känslan i bilden. Stillsamma rörelser och ett vilsamt tillstånd hos korna som sakta rör sig på sina marker. De trivs i den lite kyliga och lantliga miljön.
En liten timrad stuga nära vägen. Gardinerna pryder fönstren. Hösten har omringat huset och de gula löven kramar om den lilla huskroppen. Det går att undra vad det lilla torpet berättar för historia.
På gården skapar den blotta närvaron av djuren en behaglig atmosfär. Det luktar lantgård, djur, lera och många andra naturligt vilsamma inslag i tillvaron. En nyfiken blick, ett rofyllt idisslande och ångande varma pälsar i höstkylan gör att jag känner mig närmare naturen. Vi står stilla och iakttar varandra och fridfullheten infinner sig.
Gården vackert belägen vid Storsjöns strand med flera gamla och trygga huskroppar gestaltar en vilsam tillvaro. Sjöns spegellika vattenyta rör sig sakta fram och tillbaka med ett fridfullt kluckande mot strandkanten.
Kameran stannar till vid detaljerna. Kameran skalar bort det oroliga innehållet. Kameran hjälper mig att vila blicken på en sak i taget. Det ska vara vilsamt!
Gårdens söndgsaktiviteter fortsätter i ett (vad jag inbillar mig) vilsamt och hemtamt tempo. Det känns i alla fall så när jag lastar kameran i bilen igen och fortsätter min färd mot Åre.
Text & Foto: Ola Rockberg
Comments